Jag har alltid haft en känsla av att jag måste följa min inre röst, att vi alla har en genuin kärna någonstans därinne, en kraft som har förmågan att leda oss rätt i livet. Vi ska alla kunna existera i den värld vi befinner oss i utan att bli dömda utifrån våra yttre egenskaper eller andras värderingar, att JAG får vara den JAG är och DU får vara den DU är.

Jag har under hela mitt liv varit nyfiken på och intresserad av vårt ”varseblivande” det existentiella. Min nyfikenhet spänner sig inom och utanför det vetenskapliga fältet. Vad döljer sig bakom det ”begripliga” när gammal visdom och kunskap får ta plats? För mig existerar även sådant som vetenskaplig ännu inte bekräftats. Allt är i rörelse, allt är energier

När livet rullade på och de förväntningar och önskningar jag hade på livet och på mig själv inte blev som jag tänkt började jag fundera på vad det var som hindrade mig från att lyckas leva det liv jag ville leva. Mitt liv pendlade mellan kaos och ordning. Det är märkligt och fascinerande hur vi håller vår fasad och skapar roller utifrån hur det ”normala” ska vara. På ytan eller utifrån sett kunde mitt liv vara strukturerat och under kontroll men i mitt inre var det ofta kaos.

Jag blev mindre mig själv och mer som de förväntningar jag trodde att andra hade på mig. Behovet av kärlek, bekräftelse och trygghet sökte jag från personer i min omgivning. Men jakten på gillande och trygghet ställde till med problem i relationer, både till mig själv och till andra, och stod i vägen för mina drömmar.

Till att börja med förklarade jag och förstod världen med hjälp av intellektet. Jag förklarade och förstod mina känslor, mina behov, mina krav med mera med hjälp av intellektet. Jag trodde att jag skulle få svar på mina frågor, men det inträffade inte utan mina känslor fortsatte strida mot mitt intellekt. Det var jättejobbigt och frustrerande att hela tiden leva i intellektet och att vara rationell.

Lösningen för mig var att ha ”kontroll”. Jag trodde att kontrollen, att hålla mitt liv i strama tyglar, skulle göra mig lycklig och gillas av andra. Ett sätt för mig att skapa gillande var att vara flexibel, hjälpsam, lyhörd för andras behov och att prestera. Jag tänkte att kontrollen skulle hålla rädslan borta. Men så var det inte utan istället har jag bedövat mina egna behov och lusten att uttrycka min vilja och mina synpunkter fritt. Det har begränsat min frihet, kreativitet och förmåga att ge och ta emot kärlek.

Då jag lever och alltid har levt nära mina känslor har jag också funderat mycket på det där med känslor, är det farligt att prata om känslor? Min upplevelse som följt mig genom livet är att vissa känslor inte är ok att visa eller prata om.

Känslorna är vår inre kompass och bär på värdefull information om oss själva
och vad vi behöver för att må bra.

Jag har från tidig ålder lärt mig att det finns ”bra” känslor och ”dåliga” känslor. Ganska snart leder vilken stark känsla som helst till att vi sluter oss och snabbt försöker skyla över den. Jag stängde av och formade om dem till något som var mer bekvämt för min omgivning. Men att jag flydde från känslorna fick dom inte att upphöra.

Det viktigaste startskottet för mig att påbörja min resa inåt var när jag fick frågan: Hur tror du att ditt liv kan bli som du förväntar dig om du fortsätter att upprepa samma mönster som uppenbart inte leder dig dit du vill?

Där började den viktigaste resan i mitt liv, min resa inåt, och det är över 25 år sedan. Jag förstod ganska snart att jag behövde ta hand om och utveckla det som fanns inom mig, lyssna till min inre visdom. Utveckla tanken på att ”jag har alla svaren inom mig” om jag lär mig att lyssna.

”Det är först när vi är vilse som vi börjar hitta oss själva”
– Henry David Thoreau –

Jag behöver också läka de sår som fortfarande är öppna och skapar oreda i mig och omkring mig. Vi är både fysiska och andliga/själsliga varelser med mycket kunskap och visdom inom oss. Jag behöver fortsätta blicka inåt, fråga inåt, och lita på de svar och de goda råd jag får utan att värdera dem.

Den inre resan jag gjort, och som jag fortfarande färdas på, gör jag för att bli trygg och fri, för att frigöra mig från gamla beteendemönster och sanningar som inte gagnar mig längre. Att få nya insikter har varit och är spännande, smärtsamt, förlösande, krokigt, jobbigt, roligt, insiktsfullt, sorgligt, känslosamt, utvecklande etc. Jag har rest och fortsätter resa med hjälp av litteratur, kurser, internet, filmer, föreläsningar, möten av olika slag, utbildningar, meditationer, inre resor, naturen, breathwork, yoga, sorgbearbetning, fysisk aktivitet, varma intima samtal, kultur med mera. Allt har varit och är så mycket värt.

Min resa handlar om att leva mitt liv fullt ut på det sätt som jag mår bra av. Att fortsätta vara nyfiken, utveckla och integrera det som gör mig hel, lycklig, kärleksfull mot mig själv och mot min omgivning.

”Att söka sanningen är värdefullare än att äga den”
– Albert Einstein (1879-1955) –

Ain’t runnin’ from myself no more
I’m ready to face it all
If I lose myself, I lose it all

(Från låten Runnin’ (Lose It All) av Naughty Boy)

Här hittar du ett axplock av”Tänkvärda och kloka ord”