Trauma – en tårtbit av livet.

För mig känns det jätteviktigt att skriva/prata om trauma och Gabor Matés gedigna arbete har inspirerat mig till att vara en av dem som sprider medvetenheten kring trauma.

Du kan läsa mer om Trauma (länk till sidan Trauma). Det är inte bara Gabor som inspirerar mig utan även Bessel van der Kolk som har mer än 30 års erfarenhet. Bessel argumenterar kraftfullt för att det psykiska traumat är ett av västerlandets mest akuta hälsoproblem. Du kan ta del av detta i Bessels bok Kroppen håller räkningen (länk till sidan Boktips)

Trauma är vad som händer inom dig som ett resultat av vad som hänt dig. Se vad som hände oss inte vad som är fel med oss.

Autenticitet, att vara äkta, och anknytning är båda väsentliga behov, men hos ett barn konkurrerar de med varandra, och anknytning vinner alltid. I valet mellan autenticitet och anknytning väljer vi anknytning och ger upp vår äkthet. Vi blir frånkopplade från oss själva.

Att läka från trauma innebär att vi kopplar ihop oss igen, blir hela.

Trygghet är närvaron av anknytning.
Så här ser det ut för mig – när jag umgås med människor av artighet, tradition, kultur, normer eller för att det förväntas av mig upplever jag att jag tappar min energi. Jag har under åren som gått fått mer koll på hur jag kan vara mer aktiv i mina val av de sammanhang och de relationer jag väljer att vara i och hur jag ska förhålla mig för att inte tömma mig på min värdefulla energi. Det har varit och är en balansgång mellan min äkthet och anknytning.

Hur ser det ut för dig?
Tänk på och reflektera kring vilka relationer du har och i vilka sammanhang du brukar var i?

• Är de positiva eller negativa?
• Känner du dig trygg där?
• Kan du vara äkta?

Om jag tänker att trygghet är närvaro av anknytning så kan jag bättre förstå varför jag inte gillar att vara med vissa människor, jag har helt enkelt ingen anknytning till dem.

Om du känner dig mer trygg när du är själv beror det på att du inte har anknytning till andra. Då kan du börja med att fråga dig själv:

• Vad är det jag projicerar på andra?
• Vilka rädslor tar jag med mig?
• Vilka förväntningar har jag som gör mig besviken?

Att vara med andra är inte i sig en anknytning.
Du kan vara med en miljon människor och inte ha någon anknytning.

Vi ärver trauman
Att trauman kan gå i arv är ingen ny kunskap, men får alltmer uppmärksamhet.

Gabor pratar om att intergenerationellt trauma – våra förfäders upplevelser påverkar barn och barnbarn – i samband med historiska trauman, som exempelvis Förintelsen eller övergreppen mot det samiska folket. Även mer individuella trauman kan lämna spår och skapa problem längs släktledet.

Det innebär att de olösta trauman vi bär på kommer vi överföra på våra barn. Det handlar inte om att vi inte älskar våra barn inte heller att vi inte gör vårt bästa utan det är så trauma fungerar. I stället för att oroa dig över att föra det vidare, börja jobba på det. Ju mer du jobbar på det desto mindre för du vidare.