Lever du eller existerar du bara?

Jag har växt upp med värderingar om vad som är fult eller fint, bra eller dåligt, svagt eller starkt, rätt eller fel, lämpligt eller olämpligt. Värderingar som påverkat mig i livet.

Vi tilldelas olika egenskaper beroende på hudfärg, socialgrupp, kön med mera, och när jag växte upp fanns det bara två kön, hon och han. Det var ett fyrkantigt, normstyrt samhälle. Vad som ansågs olämpligt för tjejer var till exempel att röka, bli berusad, ta för mycket plats, välja mansdominerade yrken och utbildningar, ifrågasätta normer och söka svar utanför boxen.

För mig blev det jobbigt att hålla tyst och att följa de normer och sanningar som jag fick höra. Jag blev illa berörd när människor trycktes in i olika fack och tilldelades märkliga egenskaper på grund av vilket kön man tillhörde, vilken hudfärg man hade eller vilken socialgrupp man tillhörde. Jag har aldrig förstått varför människor är olika mycket värda.

Det skadar oss när vi tilldelas negativa egenskaper vi inte har. Jag vill inte att någon sätter etiketter på mig utifrån någons föreställning eller vald sanning om vem jag är, vad jag är eller hur jag är.

Hur når jag en frihet där jag kan känna att normer, värderingar och andras tyckande inte styr mig?
Jag behöver inte vara den som följer flocken. Jag kan själv ta ansvar för mitt liv. Jag är skyldig mig själv att leva och inte bara existera eller överleva. Vad går livet ut på? Livet är väl till för att levas.

För att det ska fungera behöver jag se förbi de begränsningar i samhället som jag inte behöver följa. Jag behöver se förbi strukturer och system som är skapade för att hålla oss i den fyrkant som behövs för att makten inte ska krackelera, se förbi de härskartekniker som håller oss fångade i olika sanningar och normer som värderar oss utifrån olika kriterier och egenskaper vi blir tilldelade.

JAG ÄR UNIK!

DU ÄR UNIK!