Vi lär oss att vara, tycka, känna och göra som alla andra.

Vi föds autentiska, men så fort vi föds börjar anpassningen till samhällets fyrkantiga förväntningar.

Visst är det tragiskt att bara tanken på att vara sig själv är så skrämmande att vi låter samhället styra oss. Vi blir programmerade att följa strömmen. Men faktum är att du faktiskt har ett val, vem vill du vara? Försöker du passa in i en mall som inte är menad för dig?

Det är bättre att du lägger energi och tid på att förstå dig själv än att ödsla energi på att få andra, som inte förstår dig, att förstå dig.

Du behöver inte vara den som följer flocken. Du kan själv ta ansvar för ditt liv. Du är skyldig dig själv att leva och inte bara existera eller överleva.

För att det ska fungera behöver du se förbi de begränsningar i samhället som du inte behöver följa. Du behöver se förbi strukturer och system som är skapade för att hålla oss i den fyrkant som behövs för att makten inte ska krackelera, se förbi de härskartekniker som håller oss fångade i olika sanningar och normer och som värderar oss utifrån olika kriterier och egenskaper vi blir tilldelade.

Anna Planting Gyllenbågas dikt om att inte passa in ”Som en vit liten strumpa”.

Som en vit liten strumpa i en klädhög med rött, känner jag mig ibland udda och utstött.

Riskeras att färgas att helt byta om, bara för att vara precis som dom.

Men jag vill att dom röda ska se att jag är vit. Att dom ska se och känna att jag också hör hit.

För jag ser på världen på mitt eget sätt, och ingen ska säga att det är fel eller rätt.

För hur ska mitt rätta jag komma fram och ta form, om det alltid ska styras av det som är norm.

Så låt mig få vara precis den jag är. Det är inte mycket, men det är allt jag begär.

Som en vit liten strumpa. Anna PG (lyssna på Anna, länken öppnas i ny flik)