Vi träffar fler människor på en vecka än vad en 1700-talsmänniska gjorde under hela sitt liv.

Vi möts ständigt av nya intryck. Är det inte nya tv-program och nya appar, så är det nya arbetsuppgifter, ny bostad, söta kattvideor, nya konflikter, existentiella hot eller nya hoppfulla idéer, ja det tar aldrig slut.

Vår tillvaro förändras oavbrutet. Vi kan inte värja oss helt mot att bli överstimulerade. Därför är det klokt att lägga in en daglig rutin/ritual för att motverka stressen och sänka spänningarna i nervsystemet och musklerna. För att det ska kunna ske behöver vi släppa det analytiska tänkandet tillräckligt länge för att vi ska kunna se oss själva på riktigt. Våga öppna upp för att se inåt.

I vår vardag möts vi oavbrutet av distraktioner som vi kan fly in i för att slippa konfronteras med oss själva; vår smärta, vår styrka, vår sorg, vår rädsla och vårt inre barn som vi kanske miste kontakten med för länge sedan. Det hjälper inte att enbart söka i intellektet. Vi behöver hitta en annan ingång, en ingång som går genom hjärtat, genom känslorna, genom livskraften och lekfullheten istället.

Vi behöver koppla på vår egen inre skaparkraft för att gå den väg vi vill gå.