Psykisk ohälsa är ett växande problem i samhället och står för hälften av alla sjukskrivningar.

Vi behöver prata om det. Många ”kändisar” öppnar upp och delar med sig av sina erfarenheter om sin psykiska ohälsa. För oss som inte är ”kändisar”, som inte syns eller hörs i media, vågar vi öppna upp och prata om det?

I det hårda och tuffa samhällsklimatet som råder idag så tror jag tyvärr inte att vi nått särskilt långt. Samhället har blivit så tufft att det inte finns plats för människor som förutom att jobba även vill ta hand om sig själva och sina behov. Rädslan att inte duga att inte passa in gör att vi kliver över våra gränser och anpassar oss bortom vad som är rimligt tills vi kollapsar.

Tillsammans behöver vi öppna upp och ifrågasätta normer, kulturer och system, inte bara på arbetsplatser utan i familjer, med våra vänner och i andra sammanhang där vi möts. Det behövs en förändring på djupet, den eskalerande spiralen som leder till ännu mer ohälsa måste brytas. De system vi lever i behöver förändras så att de passar oss människor och inte tvärtom.

Hur ser det ut i de sammanhang och på de arenor du befinner dig i, finns det en öppenheten kring psykisk ohälsa?

Det pratas om olika lösningar för att hjälpa människor som befinner sig i sårbara lägen. Men att prata om det räcker inte långt, det har vi gjort alltför länge och hitintills har det inte hjälpt särskilt bra. Det behövs handling om vi ska kunna bryta mönstret och skapa bättre förutsättningar för våra liv. Vi behöver ”göra om och göra rätt”. Att lägga locket på och tysta ner, är inte längre hållbart.

Det är dags att lyfta upp huvudet ur sanden och:

• våga se
• våga fråga
• våga lyssna och
• våga stödja

Vi har olika förutsättningar och olika behov därför kan vi inte putta in alla i samma box, varje människa är unik och måste också få tillåtelse att vara det.

Har du under en längre period känt dig trött, irriterad, stressad och upplever:

• att du inte hinner med
• att du inte kommer ikapp
• att saker hopar sig runt dig
• att du har svårt att prioritera
• att du drar dig undan från socialt umgänge
• att du inte orkar engagera dig i sådant som tidigare gett dig energi

Då är det på riktigt dags att dra i bromsen för det är mycket lättare att förebygga ett utmattningssyndrom än att behandla det. Om du inte klarar av att bromsa själv ta då professionell hjälp.

Många som drabbas av psykisk ohälsa skäms över det och vill inte att någon ska veta att de är sjuka – de kanske inte ens erkänner det för sig själva.

Vad kan vi göra?

Om man normalt inte pratar om psykisk ohälsa varken på jobbet eller i andra relationer så kan steget mellan att våga se och våga fråga vara stort. Det är viktigt att skapa ett klimat där det är lika accepterat att prata om att man har hjärndimma eller att man ältar tankar, som att berätta om sina fysiska problem, att man stukat foten eller har ont i ryggen. I ett sådant klimat på en arbetsplats eller i en relation blir steget till att fråga om en vän mår dåligt inte lika stort.

Vi behöver också hjälpa varandra så att vi inte inte tar på oss för mycket ansvar, vare sig på jobbet eller i privatlivet.

Lyssnandet är centralt både i att våga lyssna och att våga stödja. Det är lätt att tro att lyssnande är enkelt men konsten att lyssna på ett sätt som gör att mottagaren känner sig bekräftad och vågar öppna sig är inte en självklarhet. Det viktigaste i kommunikationen med andra människor är att lära sig lyssna. Många tror att man måste lära sig att tala bra för att hålla ett samtal/en kontakt levande. Jag vill hävda att det är precis tvärtom. Bli en bra lyssnare så vinner du samtidigt möjligheten till bra kommunikation.

Unga mår allt sämre (länken öppnas i ny flik)
Nästan 100 000 barn står i kö till BUP. Det visar Barnombudsmannens senaste årsrapport.

– Barnen har slagit larm, men ingen lyssnar, säger Elisabeth Dahlin, barnombudsman.

Att svenska barn och unga mår allt sämre är ett välkänt problem. De senaste tio åren har antalet barn som tar antidepressiv medicin ökat med 190 procent – ett faktum som kritiserats av FN:s barnrättskommitté.

Ändå saknas kunskap om varför de unga mår så dåligt.

– Vi måste utgå ifrån vad barnet behöver. Gör vi inte det kommer barnen inte att få rätt vård. Vi måste sluta vuxengissa, säger barnombudsmannen Elisabeth Dahlin i SVT:s Morgonstudion.