Kamouflage: mask, förklädnad

Vi ikläder oss olika roller utifrån det sammanhang vi befinner oss i. Jag tänker att under åren som går lär vi oss hur vi på bästa sätt kan kamouflerar oss för skydda oss från faror som hotar oss både utifrån och inifrån.

Det du håller fast vid kan vara det du mest behöver släppa taget om – jobbet, relationer, övertiden, att vara till lags, kaffet, vinet, shoppandet, ja alla de yttre faktorer som du tror du behöver för att känna dig hel eller tillräcklig. Det är dessa yttre faktorer som ofta maskerar våra mest sårbara punkter och som är läskiga att lämna oskyddade. Men om du klamrar dig fast vid det du behöver släppa taget om så hindrar du dig själv att ta emot det som gör dig gott. Du kastar en skugga över och skymmer ditt ljus.

Det finns en spricka i allt
Det är så ljuset tar sig in
– Leonard Cohen –

Jag har alltid haft en längtan att hitta hem inom mig själv, en trygg plats där jag kan vara mig själv utan att bli ifrågasatt. Där jag inte behöver kamouflera mig. Jag har tillbringat mitt liv åt att söka, för att upptäcka att det jag sökt efter funnits inom mig hela tiden. Jag är en resenär, en sökare – jag fortsätter utvecklas, lära, betrakta och förstå.

Visst kan det vara skrämmande att lägga bort sin mask. Rädd för att blotta vem man egentligen är, rädd för att bli övergiven, avvisad eller bortvald. Om rädslan att bli bedömd av andra blir alltför stark klistras masken fast, den blir permanent och du börjar till och med lura dig själv.

Vad består dina masker av och hur hjälper de dig i ditt liv?
Vad håller du fast vid som du behöver släppa taget om?
Vad håller du fast vid av rädsla för att inget ska ta den platsen?

Om du hela ditt liv har sökt efter den rätta platsen att komma till ro på
ska du veta att den alltid har funnits inom dig.