Barndomserfarenheter, i synnerhet olösta konflikter, lever länge kvar och skuggan av dem faller på det vuxna beteendet – Patricia Tudor – Sandahl (Det glömda självet)

De flesta vuxna kämpar med olika personliga problem – i relationer, på arbetsplatsen, i föreningar och så vidare – utan att förstå varför samma problem ständigt återkommer. Som vuxna bär vi med oss de händelser som sårade, förnedrade och kränkte oss som barn och att dessa, ofta omedvetna, minnen har ett stort inflytande i vårt fortsatta liv.

Så, våra medvetna tankar känslor och handlingar påverkas i hög grad av det omedvetna som rymmer starka skiftande känslor; rädsla, ångest. vrede, längtan, behov, förväntan och så vidare.

I det omedvetna finns viktiga pusselbitar som förklarar varför vi beter oss som vi gör. Där finns de tidiga livserfarenheterna som påverkat vår utveckling som människa. Där finns våra begränsningar, våra outnyttjade möjligheter, våra innersta och hemliga drömmar. Vi har alla ett bagage vi bär runt på och som upplevs och hanteras på olika sätt av var och en av oss.

Jag är nyfiken på det omedvetna inom mig och ser det som tillgång – en del av mig själv – som innehåller användbar och viktig personlig information. Att lära känna mig själv på ett djupare plan är en spännande utmaning. Det krävs att jag vidgar mina välbekanta gränser, att jag prövar ett nytt sätt att tänka i relation till mig själv och mina handlingar. Med ökad självinsikt kommer jag vidga mina egna gränser och ta ett större ansvar för mitt liv.

Med ökad insikt slutar saker ”att bara hända”. När man bättre förstår de omedvetna motiven blir man i högre grad ”herre i sitt eget hus”.– Patricia Tudor Sandahl (Det glömda självet)

I relation till andra upprepar vi det förflutna och försätter oss i situationer som påminner om det vi tidigare varit med om. Det här sker i stor utsträckning omedvetet och det kan därför vara svårt att uppfatta dessa mönster och upprepningar hos oss själva. Många av våra reaktioner på människor omkring oss kan alltså vara ett resultat av tidigare livserfarenheter.

Vi tilldelar människor i nuet egenskaper och känslor som egentligen hör hemma hos andra människor som vi en gång i tiden hade en relation till. På olika sätt bär varje vuxen med sig det lilla barn vi en gång var.

• Hur tar du dig an tanken på att våra beteenden som vuxna har sina rötter långt tillbaka i tiden?
• Kan du känna igen dig i resonemanget om att vårt sårade inre barn kan ställa till det för oss i vuxen ålder?