Idag vill jag skriva lite om mina funderingar kring att stå i sin sanning. För mig innebär det att jag känner in vad som viktigt och rätt för mig och att jag vågar kommunicera det utåt. Många gånger finns det en rädsla i att säga vad jag tycker och tänker, men det är viktigt att öva på det. Det handlar om att bygga upp gränser både för mig själv och mot min omgivning. Jag behöver göra det för att jag ska bli autentiska och äkta, inifrån och ut.

Det är så lätt att gå vilse i alla råd, all information och intryck som vi möter dagligen. Vi kan bli så fångade av det som finns omkring oss att vi glömmer bort vår egen sanning. Den kollektiva sanningen kan vara så stark att vår rädsla hindrar oss från att se vår egen sanning.

Det finns många ”valda sanningar” i vårt samhälle och hos andra personer, som varken är dina eller mina och därför är det nödvändigt och jätteviktigt att utforska vad som är sant för en själv. Det svåraste är sen att våga stå kvar i sin sanning även om det blåser runt omkring en. Gör du det som andra vill att du ska göra istället för att följa din inre kompass, din egen inre röst?

Vilka sanningar vill du bevara och vilka vill du förkasta, fundera på det?

Det är viktigt att förstå att du bjuder in människor att ta makten över ditt liv om du ser dem som viktigare än dig själv och om du tillåter att deras sanningar blir dina sanningar. När du tar över och blir ägare av andras sanningar, vad händer då med dig och din sanning?

Styrkan i att våga vara sann mot sig själv stärker självkänslan. Det skapar en styrka både inifrån och ut och gör dig till en tryggare, gladare, friare och mer förnöjsam person.

Öva, öva, våga börja känna in!

Uttala din sanning. Öppna dig för ett helt nytt sätt att leva. Sätt igång det skifte som krävs på vår jord för att den ska läka och överleva. – Anita Moorjani – (ur Sensitiv och stark)